Omslaget klart!

   Idag filas det över till tryckeriet! Två och ¾ år senare! Vilken resa. Att be om hjälp var vad jag förstod efter att ha skrivit mina första 60 sidor. Jag hade ”min” Katja till hjälp när jag var ny i mitt skrivande och det var guld med diamantram att ha henne att bolla med. Förresten skulle hon bara ha det – det var hon som sparkade igång mig!

   Jag hade Katja som språklärare på ett projekt för kvinnor som levt utanför samhället. Det var i början på min drogfrihet. Jag skrev efter övningar i en bok som jag själv tagit med mig och som heter ”Write from the heart” av Hal Zina Bennett (en mycket lärorik och inspirerande skrivarkurs).

   En dag tog Katja mig åt sidan och sa;

”Du Lotten. Jag är inte din kompis, så jag skulle inte säga det här och det vore inte heller schysst att uppmuntra dig om det inte var sant, men du ska veta att du är riktigt bra på att skriva! Satsa på det. Fortsätt skriv!”

   Jag blev alldeles konstig inombords. Fick en tung, het klump av stumhet i bröstet och bara mumlade nåt liknande ”jaha, m-hm, men tack”, och klarade inte av att skriva en rad på ett par månader efteråt.

   Jag bearbetade min reaktion privat, ensam och på mina självhjälpsmöten, men också i samtal med min kurator. Underliggande hade jag svag uppfattning om mitt eget värde. Att alla åren i missbruket, där jag aldrig kunde vara säker på att överleva dagen, egentligen var ett utdraget självmordsförsök kunde jag på något sätt ana. Att då plötsligt få höra att jag var bra på att skriva, som till råga på allt, varit min dröm sen jag var fem år gammal – det kändes. Vad, hur och varför det blev så konstigt inuti förstod jag att tiden skulle få visa mig svaren på. 

   Nu var det bara att börja skriva! Katja, Carola, Frederick, Nanna, Linda, Robert, Kristian, lektörsläsningen av Ingrid Jacobsson genom föreningen Liv i Sverige, Björne och sist men mest tack till min älskade dotter som stöttat och stått ut med mig!

   Och så har tiden gått. Och skrivit har jag gjort. 318 sidor pocket med ursnyggt omslag ;) av Limpo Rocha och den slutgiltiga designen av min svåger Thomas Ottosson. Typsättning av Nanna Salemark. Inspiration av så många och förstås av dig kära läsare :) Nu handlar det om veckor tills 1500 exemplar dimper ner på pall här nere på trottoaren. OMG!!! För att uttrycka det milt.

   Jepp. Cirkeln sluts. Från en femårings dröm till en lastpall med böcker. Vem kunde tro det! Tacksam!!! Nu släpps boken snart fri från mina omhuldande men skoningslösa skaparmejslar till omvårdnaden av sina läsare. Tacksam 2!!! 

   Jag vill passa på att önska dig en trevlig helg kära läsare och det blir ingen snö. Det har dom lovat! :)

   Kram till den som vill!